Drömmen

Jag vaknade nyss för en stund sen efter att ha drömt en av de skummaste drömmarna någonsin!


Drömmen började med att jag hittade en tjej på Facebook som kallade sig "CM" när man gick in på hennes sida hade hon tagit alla mina bilder och använt som hennes, men när Cissi loggade in som sig på Facebook och gick in på "CM" var det hennes foton som hade blivit tagna, samma sak var det när Niklas loggade in. Till slut lyckades vi lista ut vem det var så jag ringde M och vi bestämde för att spöa skiten ur "CM" inne på Hjo-kiosken. Det tog hus i helvete direkt när vi såg henne och vi slogs och "CM" rev mig över hela armarna så jag blödde som en gris. Drog sedan en flaska i huvudet på henne men det hände ingenting. Rätt var det var började alla inne på lokalen sjunga en sång som hette "Union Jack" (som lät som en gammal irländsk låt man sjunger på puben) och då kom Johnny Depp in, han var Union Jack (i drömmen var han med i en film som hette Union Jack där han var en hjälte inom inbördeskriget i USA)och alla som sjöng tog då varandra i händerna och man flyttades till ett annat ställe.
Rätt var det var hamnade jag, Cissi, M, Niklas och Jonas på en Halloweenfest i en biosalong men stolarna var bortttagna och det var dukat för långbord framför scenen (det var inne på gamla Röda Kvarn), helt utan anledning utbryter tumult bakom scenen och en kille som blivit knivskuren stapplar ut och dör, panik utbryter. Ingen vet vem mördaren är och eftersom det är Halloween vet inte någon om man är skadad på riktigt eller bara har målat dit blodet. Jag blir knivskuren i armarna, Cissi får en kniv i magen och just när alla blöder kommer vi på att vi kan sjunga "Union Jack" och då kommer Johnny Depp och förflyttar oss igen.
Rätt var det är så är jag hemma i mina föräldrars hus men det är numera mitt och Niklas hus. Jag tittade upp på himlen och där fanns det fem stycken månar i olika storlekar, de lyste upp natthimlen så hela Tidahom badade i ett silverljus. Niklas förklarar att vi hade förflyttat oss i tid och rum så mycket så det är därför det var så många månar. Jag får panik och vill bort för denna värld känns kall och skrämmande, Cissi och Niklas vill stanna men M känner samma sak (hon var hemma hos Jonas men kände att jag ropade på henne) så vi springer ut till en liten golf som kommer körande och hoppar in i den. Jag känner igen hon som kör och han som sitter i framsätet, men de känner också att de måste bort. Hon som kör undrar även om det gör ont att dö och börjar trampa på gasen. Innan vi hinner svara henne kör hon in i ett träd uppe vid ankdammarna. Hela bilen blir demolerad och vi hamnar i vattnet. Halva hennes ansikte på hon som körde är borta och han som satt i fram flyter bredvid när jag och M äntligen lyckas ta oss till ytan. Jag och M blöder jättemycket men vi tar ändå varandra i händerna för att kunna sjunga "Union Jack" så han ska komma och rädda oss. Vi sjunger högre och högre, tjejen som körde och han som satt i fram tappar taget och sjunker under vattnet. Jag och M fortsätter själva men sedan blir det tyngre och tyngre och vi väljer sedan att bara hålla om varandra och låta det kalla vattnet göra skadorna stumma. Det sista jag hinner tänka är "Niklas".
Sedan vaknar jag.