Jag trodde aldrig att jag, som är uppvuxen i stan (eller ja i stan och stan men i alla fall inom stadsgräns där man kan gå till affären eller cykla till kompisar) någonsin skulle träffa en bondpojk och bosätta mig på landet. Men det är precis vad jag gjort och låt mig säga att det är bland det bästa jag gjort. Jag älskar tystnaden, naturen och avskildheten. Eftersom jag har egen bil och körkort, är inte heller avstånden något problem. Det som dock är tråkigt är att det inte är så många som orkar sig hit. Men det är skönt att veta att man har sällskap precis utanför knuten om man känner sig ensam :)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar